Massmordet på ångaren Prins Carl år 1900

Massmordet på ångaren Prins Carl var ett massmord som förövades av Johan Filip Nordlund natten till den 17 maj 1900 ombord på S/S Prins Carl, en mälarbåt som gick mellan Arboga och Stockholm.

Johan Filip Nordlund föddes 1875 utanför äktenskapet i Övre Stubbersbo nära Säter.Han hade en äldre bror vid namn Joel och en yngre bror Rikard. Året 1879 ska familjen ha flyttat till Falun, där Nordlund troligen gick i skolan. Han ska dock ha varit av orolig natur och rymt hemifrån redan innan han var färdig med skolan. Under en period 1886 ska han ha drivit runt i Dalarna tillsammans med en föräldralös skolkamrat.

Efter ett tag återvände han till Falun och bodde en kort tid hos föräldrarna innan han återigen gav sig iväg 1887. Eftersom Nordlund var storväxt så kunde han, trots sin ringa ålder, få anställning. Han var under en period sågverksarbetare i Korsnäs. Det var enligt honom själv det enda hederliga arbete han hade i hela sitt liv. Arbetet behöll han i ett och ett halvt år innan han fick sparken på grund av en förfalskad räkning. Hans föräldrar hade vid denna tid flyttat till Gävle och Nordlund tog sig därför också dit.

Första domarna

År 1893 dömdes Nordlund för första gången. Han fick tre års fängelse för stöld. Redan tidigare ska han dock ha avtjänat fyra månader för kreatursstöld av Ljusdals tingslag. I december 1895 dömdes han återigen. Nu till tre års frihetsberövande och tre års förlust av medborgerligt förtroende för en rad olika brott. I början av 1896 fördes han till Långholmens centralfängelse. På Långholmen satt Nordlund i drygt fyra år. Enligt honom själv var det där som planerna för framtiden började ta form. Dessa planer innebar att leva på rån och plundring.

Den sista fängelsedomen frigavs han ifrån den 20 april 1900. Tre veckor efter sin frigivning återvände han till Gävle med hjälp av sin yngre bror som bodde i Stockholm och hade ett mer ordnat liv. Efter försök att få arbete bestämde han sig slutligen för att i fortsättningen leva på rån och plundring.

Massmordet

På kvällen den 16 maj steg Nordlund ombord som passagerare på ångaren Prins Carl. Hans bagage bestod av kniv, pistol och ett antal hänglås, med vilka han ämnade låsa båtens maskinrum. Enligt vad han senare uppgav i polisförhör var hans plan var att råna så många som möjligt på båten och få med sig skeppskassan. Därefter han skulle sätta eld på båten för att dölja sitt brott. Planen lyckades han emellertid inte genomföra, delvis på grund av att några på båten förmådde dra till sig uppmärksamhet från en annan mälarbåt, Köping. Men han hann med att mörda 5 personer under natten till den 17 maj.

De mördade

Första offret var Olof Rönngren, Stockholm, 43 år, kapten på Prins Carl. Enligt Nordlund dödades han för att skapa kaos ombord på fartyget. Rönngren blev knivhuggen. Därefter sköts den 19-årige drängen  Julius Åkerlind från Finnåkers bruk när han låg och sov. Lovisa Carlsson från Östhammar, som höggs sedan ner inför sina två söner med så kraftigt våld att bladet lossnade från Nordlunds kniv och blev kvar i offret. Hennes två söner, Gottfrid Carlsson och Oskar Carlsson tillhörde de sårade.

Den nästa han mördade var kreaturshandlaren Lars-Erik Falk från Arboga som var 68 år gammal. Han blev skjuten i huvudet. Han avled dock först efter en vecka på sjukhus. Samtidigt sköt han också den 38-årige slaktaren Carl Erik Holmer från Kungsör. Denne avled innan han hade hunnit få någon hjälp.

De övriga skadade var Karolina Magnusson, Charlotta Hjelm, Otto Lindquist och Gustaf Adolf Carlsson. De två sistnämnda var från Arboga medan två de förstnämnda var från Fellingsbro respektive Kungsör.

Flykten

När ångaren Köping närmade ska Nordlund ha försökt skrämma denna båt på flykt genom att avlossa åtskilliga revolverskott. Nr den fortsatte närmas sig Prins Carl flydde han i livbåten och lyckades obemärkt ro i land. Han skall ha köpt nya kläder i Eskilstuna och med en hårsmån klarat sig från att bli gripen av polisen där. Ursprungligen hade han planerat att ta sig till Köpenhamn via Göteborg. Han kom dock aldrig längre än till Skogstorps järnvägsstation i närheten av Eskilstuna där han greps av tre poliser.

Åtal och dom

För morden och rånet åtalades Johan Filip Nordlund. Under rättegången visade han ingen ånger utan uttryckte istället besvikelse över att han inte lyckats döda de han sårade. I ett misslyckat flyktförsök från häktet i Västerås den 18 juli år 1900 högg han de två fångvaktarna Pettersson och Carlsson med en slipad hasp. Han förklarade denna händelse med att han inte hade något att förlora: Han fick blev därmed åtalad även för dessa två mordförsök.

Vid Västerås rådhusrätt den 14 augusti 1900 dömdes Johan Filip Nordlund till döden. Enligt domen för ” att för rån och dervid föröfvade fem mord och åtta mordförsök […..] för mordförsök å fängelsevaktmästaren Pär Pettersson och Vaktkonstapeln Carl Julius Carlsson […] skall för alla sina ofvannämnda förbrytelser i en bot mista lifvet och för alltid vara förlustig medborgerligt förtroende”.

Nordlund hade möjligheten att ansöka om nåd, men det gjorde han aldrig. Däremot skrev han ett brev till rätten om att han ansåg att han hade blivit felaktigt dömd för rån av personer han aldrig försökt råna. Högsta domstolen meddelade i ett utslag den 13 november 1900 att detta var utan avseende och att hovrättens dom var lagligen grundad.

Avrättning

I väntan på avrättningen ska han ha besökts av både sin mor och pastor August Hylander flera gånger. Den sistnämnde var fängelsepräst på Långholmen. Även missionären Carl Andersson i Vaxholm ska ha besökt Nordlund i fängelset. Det sista brevet till sin familj skrev han den 5 december, där han berättar att han sökt Herrens förlåtelse för sina synder.

Nordlund avrättades klockan 08:00 på morgonen den 10 december på Västerås länsfängelse genom handbila. Skarprättare var Anders Gustaf Dahlman som utförde sin femte och näst sista avrättning. Nordlund var också den näst sista personen som avrättades i Sverige.

PS. Bilden i toppen av S/S Prins Carl vid kajen i Köping togs av Valfrid Wessman. Den finns på Sjöhistoriska museet. Licens: CC BY-SA 4.0.