Skip to content

Efterskörd från Fotbolls-VM

Det har nu gått två veckor sedan Ferran Torres gjorde det förlösande avgörande målet för Spanien i VM-finalen mot Argentina. Vi har fått tid att smälta ögonblicksbilderna samt nuets känslostormar och ett perspektiv över detta mästerskap – det 23:e i ordningen sedan premiären i Uruguay 1930 – börjar ta form.

Svensson
Aug 3, 20263 min read

Efterskörd från Fotbolls-VM. Det har nu gått två veckor sedan Ferran Torres gjorde det förlösande avgörande målet för Spanien i VM-finalen mot Argentina. Vi har fått tid att smälta ögonblicksbilderna samt nuets känslostormar och ett perspektiv över detta mästerskap – det 23:e i ordningen sedan premiären i Uruguay 1930 – börjar ta form.

Hela 48 länder – i jämförelse med tidigare i modern tid 32 – var denna gång kvalificerade att delta i denna fotbollsfest. Under en dryg månad kom 104 matcher att avgöras med USA/Kanada/Mexiko som arrangörer. De flesta tycker nog också att vi med Spanien fick en värdig vinnare där försvarets robusthet kombinerades med passningsskicklighet, en härlig samspelthet och individuell teknisk briljans.

Laget innehöll dessutom många stjärnspelare där kanske Rodri – med mittfältets dirigentstav i sin hand – framträdde allra tydligast. Tidigare har Spanien hemfört hela turneringen 2010 när den utspelades i Sydafrika. Dess nuvarande landslag är en lagom blandning av erfarna veteraner och hungriga ungtuppar. Det är mycket möjligt att man även när nästa VM infaller, om fyra år, kommer vara med och slåss om segern.

Blåbärsnationer

Före turneringen fanns det en del varningar om att ett antal ”blåbärsnationer” kvalificerat sig, och att vi därför skulle tvingas bevittna många regelrätta utskåpningar. Med facit i hand ser vi dock att det endast hände vid egentligen två tillfällen: Tyskland-Curacao 7-1 och Kanada-Qatar 6-0.

En befarad blåbärsnation, debuterande lilla Kap Verde, överraskade dessutom oväntat positivt. Premiärmatchen mot Spanien slutade oavgjort 0-0, en riktig knallsensation, vilket följdes upp med delat skägg mot såväl Saudiarabien som Uruguay och avancemang från gruppspelet. I 16-delsfinalen krävdes det sedan förlängning innan Argentina kunde dra sig segrande ur striden. Kap Verdes framfart illustrerar vilken nerv och dramatik som kan utspela sig i ”det gröna fältets schack” där inte lilla David med nödvändighet är tydligt underlägsen mot väldiga Goliat – bollen är förvisso rund!

Många av oss höll tummarna för vårt grannland Norge under dess imponerande framfart. Avancemanget från gruppspelet klarades med glans och segern mot Brasilien i åttondelen var en självklar fjäder i hatten. Kvartsfinalen mot England utvecklade sig sedan som bekant till en gastkramande drabbning där Jude Bellingham först i den 93:e minuten placerade spiken i den norska kistan. Aldrig har Norge – med målkungen Haaland i spetsen – förfogat över ett bättre landslag än idag.

Sverige

Vad ska vi då säga om den svenska prestationen? 5-1 segern mot Tunisien ingav förhoppningar, men nationen kom snabbt ner på jorden efter braknederlaget med de omvända siffrorna 1-5 mot Nederländerna. Den oavgjorda resultatet mot Japan – och avancemang från gruppspelet – framkallade ändå drömmar om mer. Det tydliga 0-3 nederlaget mot Frankrike i 16-delsfinalen blev därefter en bitter påminnelse om att dagens svenska landslag står sig slätt mot stornationerna.

Om man ser till ren spelarkvalité är dock inte dagens uppställning sämre än exempelvis den som 2018 togs sig ända till kvartsfinalen. Dåtidens kedjepar – Marcus Berg och Ola Toivonen – nådde exempelvis inte upp till den nivå som dagens duo – Victor Gyökeres och Alexander Isak – håller.

Problemet är att landslaget nu under fem års tid haft svårt att fungera på ett kollektivt ändamålsenligt sätt. Lagdelarna hänger inte ordentligt ihop, något som inte minst visade sig på ett tydligt sätt i matchen mot Nederländerna när det gång efter annan glappade betänkligt i samspelet mellan mittfält och försvar. Med Graham Potter som förbundskapten har vi dock sett tydliga tecken på förbättringar, så visst inger framtiden en hel del hopp.

Slutligen så solkades årets VM-slutspel ner av den uppsjö av fulheter som utspelade sig vid sidan av planen. Självklart borde inte USA godtagits som arrangör av mästerskapet och vi kan bara hoppas att det internationella förbundet FIFA snarast får en mindre vedervärdig och korrumperad kraft än Gianni Infantino som ordförande.

Anders Karlsson

Did you enjoy this article?

Recommend it — Standard Reader surfaces well-loved writing to more readers across the network.

Across the AtmosphereDiscussions