Dags att bromsa in?

Dags att bromsa in? Den stora accelerationen handlar inte bara om ekonomisk tillväxt och resursförbrukning utan påverkar oss på många olika sätt. Begreppet ”den stora accelerationen“ används oftast för att beskriva den kraftigt ökade resursförbrukningen i samhället efter 1950. Om detta har det skrivits mycket och jag tänker inte upprepa det här.

Men den har också en påverkan på det sociala och personliga planet, där allt skall gå snabbare. I boken Den rastlösa välfärdsmänniskan från 1969 förklarar den moderata politikern och ekonomen Staffan Burenstam-Linder (1931-2000) paradoxen varför den ekonomiska tillväxten, och den arbetstidsförkortning som har genomförts, inte gett oss mer tid. ”Förr var bristen på varor för stor, nu är bristen på tid för stor”.

Vår ökade produktivitet i arbetet frigör inte tid, tvärtom driver den upp tempot i samhället och gör att vi blir alltmer stressade på det som felaktigt kallas vår fritid. Han delar upp fritiden i konsumenttid, egenarbetstid och egentlig fritid. Med stigande inkomster, billigare varor och tjänster samt kortare arbetstid kan vi köpa mer saker, göra mer saker, resa längre osv. Denna ökade konsumtion är en helt nödvändig del av den kapitalistiska ekonomin, men den kräver samtidigt väldigt mycket mer tid.

Burenstam-Linder påtalar också att det tar mycket tid att besluta om vad man skall konsumera. Det innebär också att det blir allt svårare för konsumenterna att ta ansvar för sin konsumtion och att reklam och marknadsföring tar allt mer resurser, eftersom det är där de verkliga besluten fattas.

Din fritid är mest konsumtionstid och egenarbetstid, den egentliga fritiden har minskat radikalt.

Effektivitet

Kravet på effektivitet läggs också på egenarbetstiden och tar sig uttryck i allt fler hushållsmaskiner, vilka i sin tur kräver inkomster och underhåll, och att hushåll köper tjänster istället för att underhålla sitt hushåll. ”Vi har inte tid att laga mat. Matlagning är mycket tidskrävande och har förbytts i upptining och uppvärmning, vilket inte utgör odelat framåtskridande” skriver han. Han menar att egentlig fritid har minskat radikalt genom denna utveckling. Den ekonomiska utvecklingen skulle ge oss mer tid att ägna åt oss kultur, filosofi, andlig utveckling och meningsfyllda upplevelser, men detta har inte alls förverkligats.

Burenstam-Linder beskrivning är en ”ekonomistisk” och mer begränsad föregångare till den tyske sociologen Hartmut Rosas teori om samhällets acceleration. Enligt Rosa präglas vår tid av teknisk och social acceleration samt en acceleration av livstempot.

Teknosfären, institutioner, sociala strukturer, relationer, mode och livsstilar förändras i allt snabbare takt och kunskap och värderingar blir snabbt inaktuella. Trots att tekniken borde spara tid upplever många att de har mindre fri tid. Dessa tre driver på varandra i en oändlig cirkel: den tekniska utvecklingen skapar snabbare sociala förändringar, vilket gör att individen måste anpassa sig i ett högre tempo, vilket i sin tur skapar krav på ny teknik.ⁱⁱ Individer skall vara flexibla och innovativa, hela tiden förbättra sig själva och marknadsföra sig som en vara och ta jobb där det finns.

Både Rosas och Burenstam-Linders perspektiv borde vara underlag för en debatt om vad som är meningen med den strävan efter effektivitet, konkurrenskraft och tillväxt, som dominerar företag, institutioner och politiken idag. De ger också välbehövliga perspektiv på arbetstiden och det så kallade livspusslet. Kortare arbetstid motiveras oftast med att produktiviteten ökat så det borde finnas utrymme för en minskad arbetstid. Men tänk om minskad produktivitet, minskad produktion, minskad konsumtion och ett lugnare tempo är viktigare?

Gunnar Rundgren

(Texten är en redigerad variant av ett avsnitt i mitt pågående bokprojekt ”Tyngden av pengar”, som mest handlar om det biofysiska avtrycket av ekonomin).

Ursprungligen publicerat på Trädgården Jorden. Försedd med mellanrubrik vid publiceringen här för bättre synlighet i sökningar.