En statlig utredning som kommer fram till ingenting

Tidöregeringen beställde en utredning om parallellsamhällen, dvs parallella maktstrukturer vid sidan av de officiella. Så kallade parallella samhällsstrukturer. Utredningen konstaterar det inte går att påvisa några sådana i Sverige men det skulle kunna finnas så därför föreslår de åtgärder mot något som inte finns. I praktiken är det en statlig utredning som kommer fram till ingenting. En utredning som enbart genomfördes på grund av fördomar i Tidölaget och som helt saknar anknytning till verkligheten.

Först slår utredningen fast att ingen människa vet vad som faktiskt menas med parallella samhällsstrukturer:

Det saknas en vedertagen definition av begreppet parallella samhällsstrukturer. Det används på olika sätt i olika sammanhang. Ibland används begreppet för att beskriva bristande integration i allmänhet, och ibland för att beskriva grupper som baseras på släktskap, etnicitet, kollektivistiska sedvänjor eller religion och som lever separerade från det omgivande samhället. Det används också för att beskriva parallella samhällssystem, exempelvis parallell rättsskipning, och kriminella nätverk. Vad utredningen erfar är det få samhällsaktörer i Sverige som använder begreppet parallella samhällsstrukturer och bland de som gör det tillämpas det inte enhetligt, varken sinsemellan eller internt. I utredningens direktiv avses med begreppet parallella samhällsstrukturer grupperingar som har sociala normer och strukturer som innebär negativ inverkan på individens förutsättningar att nyttja sina grundläggande fri- och rättigheter samt att agera i enlighet med de skyldigheter som alla individer i det svenska samhället har.

Sen påstår utredningen att det finns parallella samhällsstrukturer i Sverige samtidigt som det också konstateras att det inte går att kartlägga dessa. Utredningen kan alltså inte på något sätt bevisa sitt påstående men utgår sen fårn att det finns en verklighet som de inte kan kartlägga eller en beskriva. Utredningen är helt enkelt i sin helhet ett falsarium. Den utreder en sak som inte finns och presenterar meningslösa lösningar på ett icke-existerande problem:

Utredningen kan konstatera att det som avses med parallella samhällsstrukturer i utredningens direktiv förekommer i Sverige. Samtidigt har det inte varit möjligt att inom ramen för utredningen göra en systematisk kartläggning av problemets samlade utbredning. Utöver att det saknas samsyn kring vad som avses med parallella samhällsstrukturer, är flera av de företeelser som karaktäriserar parallella samhällsstrukturer svåra att mäta.

Utredningen är helt enkel en massa meningslösheter, förutfattade meningar och fördomar helt utan verklighetskontakt och verklighetsanknytning. Regeringens uppdrag består i huvudsak av fantasifoster, ophittade problem och ren lögner.Det kan finnas en massa problem påstår regeringen såväl som utredningen men utredningen kan inte på något sätt visa de problem den fantiserar om faktiskt existerar i Sverige. Det är en massa fina ord utan relevans. Fär några parallella samhällsstrukturer kan utredningen inte påvisa. Det mesta av det som utredningen föreslår är skaer som kommer att skapa parallella samhällsstrukturer och meninglöa byråkrati utan nåt egentlig att göra förutom att hitta på parallella samhällsstrukturer. Jag har lästa många usla statliga utredningar men detta är nog den hittills absolut sämsta jag läst.

Utredningen skulle enligt direktiven:

• Kartlägga och analysera förekomsten, omfattningen och utvecklingen av parallella samhällsstrukturer i Sverige
• Sammanställa kunskap om orsaker till parallella samhällsstrukturers uppkomst och fortlevnad
• Sammanställa metoder och erfarenheter av arbetet med att bekämpa parallella samhällsstrukturer
• Analysera hur parallella samhällsstrukturer påverkar integrationen och utanförskapet i samhället
• Identifiera viktiga områden för åtgärder, bedöma vilka områden och typer av åtgärder som är mest prioriterade och lämna förslag på hur arbetet mot parallella samhällsstrukturer kan stärkas.

Inget av detta förutom punkt två och fem har utredaren lyckats göra. Helt enkelt för att hela frågeställningen i grunden saknar relevans. Och utan punkt 1 är resten meningslöst. Punkt 5 är i princip kontraproduktiv.

Och mycket av det som påstås i utredningen och i utredningens direktiv vederläggs (motbevisas) i boken Den långa bluffen av Alex Voronov och Christian Lindell. Utredningen om parallella samhällsstrukturer är helt enkelt ytterligare en del i den långa bluffen.

PS. Bilden i toppen är ett konstverk av Robert Delaunay.