Att jaga lönsamhet är som att jaga lycka

Att jaga lönsamhet är som att jaga lycka. Vi behöver ersätta konkurrens och transaktioner i livsmedelssystemet med samarbete och relationer, mellan människor, men också med resten av det levande.

Från insatsvaror till försörjningsvägar

Häromdagen höll jag ett anförande på formasevenemanget Från insatsvaror till försörjningsvägar. Hur rustar vi upp för matomställningen? Min ingång till det hela var att livsmedelssystemet på det stora hela har utvecklats åt fel håll. Ett ensidigt fokus på ekonomisk effektivitet har lett till en fortsatt strukturomvandling, ett konstant ökat kapitalbehov och trots det ingen lönsamhet. Olika hållbarhetssatsningar har gjorts med ett ensidigt betonande av effektivitet med den mycket förenklade synen att ökad effektivitet ger mindre miljöpåverkan per producerad enhet.

Bortsett från att det i sig inte alls stämmer på grund av rekyleffekter både på produktnivå och ännu mer på systemnivå, så har effektivisering på ett område ofta negativa effekter på andra områden. Den kraftigt ökade effektiviteten, och det minskade klimatavtrycket i mjölkproduktionen har, exempelvis, lett till minskad effektivitet i köttproduktion och till minskad biologisk mångfald i form av övergivna betesmarker. Det finns mängder av liknande exempel i hela livsmedelskedjan.

Lönsamhet?

Den förhärskande tankegången är att man behöver bättre lönsamhet för att finansiera miljö- eller klimatåtgärder, för att förbättra arbetsmiljön, minska utsläpp, minska sårbarheten eller vad det nu är som diskuteras. Även om det är en begriplig hållning för den som sitter i det ekonomiska skiten så leder tankefiguren fel. Grundproblemet är att konkurrensen och kortsiktig ekonomisk vinning driver utvecklingen åt fel håll och i de allra flesta fall finns det en direkt motsättning mellan ökad hållbarhet och ekonomisk lönsamhetⁱ. Det är därför ekomat är dyrare, det är därför LRF säger att det behövs 20 miljarder om året för den gröna omställningen.

Samtidigt finns det ingen som helst garanti för att den som får högre lönsamhet kommer att investera i miljöåtgärder eller ökad robusthet (minskad sårbarhet). Det är inte ens sannolikt, utan det sannolika är att man antingen delar ut vinsten till ägarna eller att man investerar i ökad produktion, med ökad miljöbelastning som följd. På grund av konkurrensen på marknaden är det senare alternativet det som gäller på de allra flesta gårdar.

Relationer och samarbete

På evenemanget förde jag fram att hållbara försörjningsvägar behöver byggas runt relationer och samarbete istället för runt transaktioner och konkurrens. Sådant redan växer fram på en rad områden. Exempel man kan nämna är:

• Kommunala kor och andelsgrönsaker
• Södertäljes beredskapsupphandling
• Rekoringar, prenumerationssystem, gårdsbutiker och gårdsförädling – LRF:s gröna näringslivsindex visar att dessa växer och går bra.
• Olika former av kortare kedjor med, Gårdssällskapet, Mylla, Gröna Gårdar med flera

Alla dessa exempel är kanske inte så radikala, men de bygger ändå på en annan logik än de förhärskande systemen.

Det handlar inte heller bara om relationer människor emellan, utan vi behöver tillämpa samarbete och relationer också med resten av det levande. Förvisso vill jag inte jämställa våra relationer med varandra och vårt förhållande till daggmaskar och mykorrhiza, men vi kan heller inte se på allt det andra livet som transaktioner, kapitalⁱⁱ och råvaror att exploatera. Jordbruket är i det perspektivet minst lika mycket ett sätt att förhålla sig till och sköta naturenⁱⁱⁱ som ett sätt att producera mat. I det perspektivet är det också mycket mer intressant att skapa multifunktionella och regenerativa processer snarare än att använda kapitalkrävande insatsmedel.

Det finns gott om personliga berättelse, litteratur och vetenskaplig forskning som visar hur viktigt det är med andra perspektiv på jordbruket.

Andra perspektiv

I en nyligen publicerad artikel i Fennia, konstaterar Flora Hajdu och Camilla Eriksson att av 18 intervjuade bönder är det främst andra faktorer än ekonomisk lönsamhet som driver dem att bruka jorden, utan det handlar oftare om en bättre livsstil, göra saker man gillar och att förvalta ett arv. Deras undersökning visar samtidigt att de flesta av dem har kompletterande strategier för att klara av den ekonomiska situationen. De allra flesta har andra inkomster och många försöker diversifiera produktionen, ha en nischproduktion eller öka förädlingsgraden – alla sätt att undvika konkurrensen i råvarufällan (det faktum att konkurrensen är förödande när man producerar samma sak som ”alla andra”). Detta är en i en rad av tidigare undersökningar som visar samma sak.

En rapport från Agrifood i Lund 2018 konstaterade att ”ett alltför ensidigt fokus på vinst och teknisk effektivitet kan vara negativt om mjölkföretagaren har mer komplexa prioriteringar.” Och här var det ändå ekonomer som talade.

Frihet

Forskning av Ulrich Nitsch, lantbruksrådgivare och senare professor vid SLU, med intervjuer av 200 värmländska bönder i slutet av 1970-talet visade att de vanligaste svaren på frågan att “Vad sätter du särskilt värde på som jordbrukare?” var olika dimensioner av frihet: Att få skapa något efter sitt eget huvud, att själv få planera sin verksamhet och att själv få bestämma över sin arbetsdag. Det är nog i detta perspektiv man i första hand skall se den frustration som många bönder har inför alla regler som samhället sätter upp – regler som inte bara rör deras arbete utan deras liv. Andra faktorer som bönderna värdesatte högt var boendeformen, dvs att bo i eget hus på den gård man brukar, familjens insyn i arbetet, att upprätthålla en familjetradition, att vistas mycket utomhus och att arbeta nära naturen med “det som lever och växer”.

– Många mindre mjölkproducenter vill inte bli större eller skaffa fler kor. De har anpassat gården efter familjen, platsen och de resurser som finns där. Samtidigt upplever flera att banker och andra aktörer förväntar sig att en gård ska växa för att utvecklas, säger Lisa Ekman, forskare i miljövetenskap vid Örebro universitet om en studie av små mjölkgårdar, som nyligen publicerats.

Igenkänning

För mig har alla de här undersökningar hög grad av igenkänning. Den gård vi har, driver vi på det sätt vi vill och kan driva den, inte för att det skall vara lönsamt. Detta är bara möjligt genom att man antingen minskar sina anspråk kraftigt eller att man drar in pengar på annat sätt. Genom att inte sätta lönsamhet främst släpper mycket av pressen och man kan andas friare och ha roligt. En av mina mest uppskattade artiklar är Take a deep breath: don’t try to compete.

Det saknas i stor utsträckning en tydligt motbild till den rådande ekonomismen. De som inte drivs av det produktivistiska lönsamhetstänket förlöjligas, avfärdas som romantiska drömmare eller helt enkelt en kultur dömd att utplånas. Och det är heller inte lätt.

En nyligen publicerad doktorsavhandling av Nicola Jayne Yoxall vid Gloucestershireuniversitetet i England, Agroecological transitions: how farmers’ relationships with nature shape farming systems, visar att bönder som engagerar sig i naturen och jordens hälsa får en annan syn på vad som är rationellt och ”lönsamt”. Istället för att söka kortsiktig lönsamhet sökte man minskad sårbarhet genom mångsidigare produktion, mindre användning av insatsmedel och resiliens i förhållande till både marknader och väder. Yoxall säger till 8point9 att: ”När bönder ser sin jord på ett annat sätt, brukar de den annorlunda. Och när dom brukar den annorlunda förändras ekonomin i systemet”. Men hon konstaterar också att marknaden fortfarande premierar skörd, standardisering och skala och att bönderna därigenom dras in i de konventionella sätten att se på produktivitet.^v

Att jaga lönsamhet är som att jaga lycka

Det är olyckligt att både den svenska så kallade livsmedelsstrategin och LRF:s bild av jordbruket inte kan bejaka denna vidare syn på jordbruket utan är fast i ett lönsamhets- och konkurrenstänk som i mångt och mycket är orsaken till de stora problem som näringen har. Att det heller inte verkar hjälpa lönsamheten gör inställningen ännu mer tragiskt.

Jag tror inte jag fick med min planerade slutkläm på formasmötet: ”att jaga lönsamhet är som att jaga lycka”. Men det är i mångt och mycket det det handlar om. Ett fokus på lönsamhet tar bort glädjen och bristande lönsamhet tas som bevis för att man är misslyckad. På liknande sätt är det med att de futila försöken att bli lycklig.

Samtidigt är det viktigt att inse att det rådande ekonomiska systemet lämnar väldigt litet utrymme för den som vill göra något annorlunda. Detta är den egentligen orsaken till att många ansträngningar för ökad hållbarhet eller förbättrade sociala och ekologiska relationer antingen misslyckas eller perverteras till marknadsgimmickar. I grund och botten kräver ett hållbart livsmedelssystem andra ekonomiska grundvalar som inte premierar kapitalackumulation och konkurrens.

Gunnar Rundgren

Ursprungligen publicerat på Trädgården Jorden. Mellanrubriker tillagda vid publiceringen här.