Tystnaden från det svenska fisket är bedövande

Tystnaden från det svenska fisket är bedövande. Under sommaren har det kommit utspel och uttalanden från WWF, Baltic Waters, länsfiskekonsulenten i Stockholms län som all går ut på att fisket ska begränsas mer och att vi inte ska äta diverse sjömat. Jag har kommenterat dem alla men har också noterat att det svenska fisket och dess organisationer har varit bedövande tysta. Och detta trots att fisket organiserat sig bättre under året genom att flera organisationer slagits samman, dels i Vi Svenska Fiskare (VSF) och dels i Sveriges Regionala Yrkesfiskare (SRYF). Dessutom har VSF anställt en person som ska se till att fisket syns mer bland politiker och i media. SRYF verkar däremot mest vara en pappersorganisation utan egentlig verksamhet.

Här är det jag skrivit i under juli och augusti:

• Märkliga uttalanden från WWF
• WWF:s kräftråd är befängda
• Om utflyttningen av trålfiskegränsen fortsätter drabbas östkustfisket
• Mängden strömming ökar
• Varför landas fisken på ett visst ställe?
• Fiskeriförvaltningens byråkrati fungerar bra
• Ingen mening att styra om kvoter till det kustnära fisket
• Baltic Waters falska berättelse om ITQ
• Åtgärda klimatet för ett bättre fiske
• Metoder för att minska fisketryck och överkapacitet
• Varför minskas inte sillkvoterna i Östersjön?
• Varför kan inte industrifisket stoppas?
• Vad är ITQ?
• Vad är industrifiske?
• Baltic Waters är inte ärliga om Östersjön

Jag skrev minst lika mycket under juni.

Lyckas jag spotta ur mig i stort sett ett inlägg per dag (förutom de ovanstående kommentarerna också en mängd inlägg om fiskebåtars storlek, landningar och fiskeriföretags lönsamhet med mera) borde fiskeriorganisationerna kunna producera mer än ingenting. Om de inte kan få in sin uttalande, tyckanden och uppfattningar i de stora tidningarna finns ju även mindre tidningar som ETC, Flamman, Syre och Altinget liksom flera mindre lokala och regionala tidningar med borgerlig eller socialdemokratisk färg. De små gröna och röda tidningarna (det finns fler än de tre jag nämnt) är inte att förakta för det är genom dem som många av de som är kritiska mot fisket kan nås. Och i sista hand går det att publicera saker hos mig.

Naturligtvis finns problemet inte bar hos yrkesfiskets organisationer. Journalisterna borde ju följa upp lobbyisternas och miljöaktivisternas påståenden genom att fråga fiskets organisationer om vad de tycker så att det blir en balans i artiklarna. Det görs i princip aldrig. Dessutom bör naturligtvis forskare också tillfrågas som i denna artikel i DN.