Kräftfisket i Vättern har flera problem

Kräftfisket i Vättern har flera problem. Ett problem som uppmärksammas i SVT är risken att ett invasivt litet kräftdjur ska spridas till andra sjöar genom fiske i Vättern. Det handlar om större rovmärla upptäcktes i Vättern för några år sedan. Den tros ha kommit hit med båtar och har sitt ursprung i Kaspiska havet och Svarta havet. I Vättern finns den idag på den östra sidan från Motala och ner till Jönköping och upp mot Domsand i Bankeryd och runt Visingsös stränder.

Större rovmärla är en allätare. Den äter de smådjur den kan komma över. Vid observationer som gjorts har det konstaterats att den dödar fler djur än vad den äter. Ett aggressivt beteende som kan få effekter på ekosystemet där den etablerar sig. Den sprids med hjälp av båtar och fiskeredskap som inte rengörs i samband med att de flyttas mellan olika sjöar och vattendrag. Den sprids också med ballastvatten. Om en båt tar in ballastvatten i Vättenr och sen släpper ut det i Vänern kan det leda till spridning av större rovmärla.

Även den kräfta som fiskas i Sverige, signalkräfta, är en invasiv art. Signalkräftor får i allmänhet bara fiskas av yrkesfiskare med särskilt tillstånd och fiskerättsinnehavare med eget vatten. Det finns också fiskerättsinnehavare som låter andra fiska i sitt vatten mot betalning. I Vättern får dock signalkräfta fiskas utan tillstånd under tre på varandra följande helger med start den fjärde fredagen i augusti.

PFAS i kräftor

Ett annat problem som uppmärksammas i tidningen ETC är det faktum att kräftor från Vättern innehåller höga halter av PFAS. Troligen halter över och långt över gränsvärdena. Men hur mycket över och hur mycket kräfta som säljs med för höga halter är okänt för det finns i praktiken inga kontroller:

Prover från 2024 visar att en majoritet av signalkräftorna i Vättern innehåller PFAS4-halter som överstiger EU:s gränsvärde för försäljning. I flera fall är halterna avsevärt högre.

Trots det saknas idag krav på att kräftfiskarna ska analysera PFAS-halterna i sina fångster. Anton Halldén, länsfiskekonsulent vid Länsstyrelsen i Jönköping, medger att länsstyrelserna skulle kunna begära det.

– Det skulle i praktiken resultera i väldigt nära ett försäljningsförbud, eftersom det ju tyvärr är dyra analyser det här.

Samtidigt är det så att gränsvärdena för PFAS i fisk är mycket högre än gränsvärdena för PFAS i kräftor. Det arbetas dessutom inom EU för att gränsvärdena för PFAS i fisk och skaldjur ska ändras. Risken med PFAS i kräftor är också mycket liten då det under ett år äts väldigt lite sötvattenskräftor. De flesta svenskar äter sannolikt inga alls.

PFAS

• PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) är ett samlingsnamn för en stor och komplex ämnesgrupp bestående av fler än 10 000 identifierade ämnen.
• Gemensamt för alla PFAS-ämnen är att de är mycket svårnedbrytbara. Vissa PFAS-ämnen har bevisat skadliga effekter. Detta både för människa och miljö. Kunskapen om de flesta PFAS-ämnen är låg.
• PFAS är syntetiskt framställda ämnen och finns inte naturligt i miljön.
• Enligt Livsmedelsverkets kostrekommendationer för PFAS kan känsliga grupper som gravida, ammande, fertila kvinnor och barn äta fisk och kräftor från Vättern upp till 2-3 gånger per år. Rekommendationen för övriga är 12 gånger per år.

PS. Bilden på signalkräfta i toppen är hämtad från Wikipedia. Fotografen är okänd. Men den är licensierad med CC BY-SA 3.0.