Bottentrålningens effekter i Östersjön är ointressanta

Bottentrålningens effekter i Östersjön är ointressanta. Av den enkla anledning att mängden bottentrålning i Östersjön är försumbar. I svenska vatten förekommer bara bottentrålning på sandbottnar i Bottenviken vid siklöjefisket. I övrigt existerar det i stort sett inte. Siklöjetrålarna fångar en mindre mängd sill/strömming. Men en del av det tas med garn. Det småskaliga fisket av sill består av pelagiskt trålfiske eller garnfiske och det storskaliga fisket efter skarpsill sker med pelagisk trål.  Något fiske av torsk dä förekommer inte längre. I det fisket användes bottentrål.

Det råder ingen tvekan om att bottentrålning påverkar lerbottnar. Påverkan på sandbottnar är försumbar. Vind, vågor och strömmar har större påverkan på sandbottnar än bottentrålning.

Bottentrålningen effekter på Östersjön är dock en helt irrelevant frågeställning då det idag i stort sett inte förekommer nån bottentrålning. Det är helt enkelt ett icke-existerande problem. När Stockholms Universitet sysslar med bottentrålning som experiment så orsakar de skador på bottnar som kanske aldrig trålats förut.

Och vad det gäller mängden kol som frigörs finns det egentligen inga klara uppgifter på det. Men för tester vore det ju rimligare att faktiskt testa i områden där bottentrålning faktiskt förekommer och inet på tidigare helt oskadade bottnar. Resultaten från försöken.i Östersjön visar att bottentrålning påverkar omsättningen av kol och syre men de kan inte visa att bottentrålning leder till ökade koldioxidutsläpp till atmosfären.