Passiviteten hos fiskets organisationer

Passiviteten hos fiskets organisationer är något jag nyligen berörde i inlägget Tystnaden från det svenska fisket är bedövande. Det jag skrev där har nu illustrerats tydligt i samband med regeringens senaste utspel om en utvidgning av den utflyttade trålfiskegränsen i Östersjön. Regeringen vill flytta ut den längs hela Östersjökusten från Skanör till Haparanda.

Ett så omfattande förslag borde omedelbart leda till en reaktion från fiskets organisationer. Men inget syns eller hörs. Inte från någon berörd fiskeriorganisation, Inte från Vi Svenska Fiskare (VSF), Sweden Pelagic Federation PO (SPF), Sveriges Fiskares PO (SFPO), Norrbottens Kustfiskares PO (NKFPO) eller PO Kustfiskarna Bottenhavet (POKB). Förslaget påverkar medlemmarna i samtliga dessa organisationer. Inte lika mycket som det kunde ha gjort då förslaget även innefattar ett undantag för trålare som är kortare än 24 meter. Men ändå kan några fiskebåtar (medlemmar i SPF) tvingas sluta med fisket om ett sådant förslag skulle gå igenom. Det kan i sin tur få följdeffekter för fiskberedningsindustrin.

Men det är helt tyst från fiskets organisationer. Det betyder att allmänheten i Sverige är utlämnad till information fårn miljörörelser och lobbyorganisationer som vill stoppa svenskt yrkesfiske. Det är inte bra. Yrkesfiskets organisationer måste bli bättre på att synas och ta plats. Nuvarande situation duger inte alls.