Förbättra kopplingen fiskeriförvaltning och beredningsindustri

Ett av de områden som Jordbruksverkets rapport Vägen framåt mot mer livsmedel av svenskfångad sill och skarpsill anser måste förbättras är kopplingen mellan fiskeriförvaltning och beredningsindustri. De menar att det finns två problem i sammanhanget. Det ena är att fiskeriförvaltningen inte tar hänsyn till beredningsindustrins behov. Det andra är att  det pelagiska systemet och beredningsindustrin behov inte riktigt är samordnade.

Jordbruksverket påpekar att beredningsindustrin i allmänhet vill ha lite större sill för sin produktion. Därför menar de att förvaltningen måste ta större hänsyn till storleken på sillen vid beståndsbedömningar. De lägger två förslag på detta område:

Havs- och vattenmyndigheten bör ges ett tydligt ansvar att, vid sidan av övriga mål och inom ramen för GFP:n, arbeta för att uppnå livsmedelsstrategins målsättningar

Tillsammans med övriga mål bör råvara till beredningsindustrin vara ett av fiskeriförvaltningens mål. Detta innebär bland annat att förvaltningen behöver beakta och bidra till en sund storleksfördelning inom bestånden som svarar mot beredningsindustrins behov. Till detta kommer att tillgängligheten till fiskevatten är en förutsättning för att kunna bedriva fiske.

Det första förslaget är ett nonsensförlag om i praktiken inte betyder nånting. Det andra förslaget motarbetas idag av alla politiska partier genom att de alla vill begränsa tillgången till fiskevatten genom utflyttad trålfiskegräns med mera.

Det pelagiska systemet

När det gäller det pelagiska systemet föreslår de tre konkreta åtgärder:

• Regionalkvoten kan få en minimivolym som garanterar en viss nivå även om kvoterna minskar under förutsättning att kvoten kan nyttjas maximalt.
• Det är viktigt att regionalkvoter och kustkvoter fortsatt prioriteras vid fördelning.
• Befintligt samarbete med länsstyrelserna är viktigt och kan fördjupas så att det regionala perspektivet avseende livsmedelsproduktion beaktas.

Det är rimliga förslag som också är genomförbara men förmodligen kräver en del regel- och lagändringar, En del av dess ändringar kräver dock EU-beslut. De föreslår fem konkreta åtgärder för ett förbättrat regelverk med anledning av ovanstående 3 förslag:

• Utred om yrkesfiskarnas möjligheter, eller formerna för att överlåta fiskerättigheter/fiskemöjligheter, kan förändras eller knytas till vissa villkor. Ett exempel kan vara att beredskapsbehovet ska säkerställas.
• Insamling av statistik om överlåtelser av fiskemöjligheter (inklusive när de lånas ut) för förbättrad transparens och ökade kunskaper kring de värden som överlåts i form av de promille av en kvot som överlåts.
• Undersök hur överlåtelser av fiskemöjligheter kan beakta regionala behov och beredningsindustrins behov.
• Undersök hur överskjutande kvantiteter från kustkvoten kan beakta regionala intressen och behov.
• Undersök om det är möjligt att justera de fyra rekvisiten i 2 kap. 19 § andra stycket i förordningen om fisket, vattenbruket och fiskenäringen för att stärka kravet på anknytning till Sverige.

Överskjutande kvantiteter i kustfisket handlar om att det kustnära fisket aldrig fiskar upp sina kvoter av sill och skarpsill. Den sista punkten begriper jag inte då det inte finns några som helst problem med att utländska yrkesfiskare fiskar på svenska kvoter.

I Handlingsplanen för mer mat från pelagisk fisk konkretiseras förslagen än mer samtidigt som fler konkreta förslag presenteras:

Regionalkvoten

• Fastställ en minimivolym av sill och skarpsill i regionalkvoten för att förbättra förutsägbarheten i den årliga tilldelningen. Den minimivolym som fastslås bör kunna anpassas till en förändrad efterfrågan på livsmedelsprodukter.
• Fiskare inom regionalkvoten bör ges flexibilitet att tillfälligt överlåta kvoten eller delar av den vid behov.
• Undersök om ett krav på sortering, vid landning eller ombord, av fisk fångad inom regionalkvoten, helt eller för delar av kvoten skulle kunna utformas och tillämpas.
• Behåll dagens praxis att vid omfördelningar inom regionalkvoten i första hand behålla kvantiteterna inom samma geografiska område.
• Möjliggör nyetableringar inom regionalkvoten när fiskare inom detta segment slutar, i den mån beståndssituationen tillåter. Detta för att förbättra förutsättningar för lokala landningar även på längre sikt.

Det är rimliga förslag men de sista förslaget kräver förändringar i det pelagiska systemet. För att få tillgång till regional kvot måste en båt idag äga överförbara fiskerättigheter i det pelagiska systemet. Det kostar pengar men skulle kunna lösas genom att det finns en avsatt del för nyetableringar inom systemet,

Sillfisket i Kattegatt, Skagerak och Östersjön

• SLU bör fortsatt arbeta med att samla in fakta om och analysera sillens genetiska sammansättning i bestånden i Kattegatt, Skagerak och Östersjön.

Finns inte direkt något att invända mot denna punkt.

Övergripande förvaltning

• I såväl det nationella arbetet som det internationella bör ambitionen vara att begränsa den årliga variationen i fiskemöjligheter som får fiskas inom ramarna för hållbar förvaltning.
• Myndigheter vars ansvar påverkar den pelagiska värdekedjan bör ges förutsättningar att arbeta med rimliga handläggningstider för olika tillståndsprocesser
• Ge SLU i uppdrag att fortsatt undersöka hur olika arters migrationsmönster, reproduktionsförmåga och marina ekosystem påverkas av långsiktiga och kumulativa effekter av havsbaserade vindkraftsparker.
• Vid anläggning av havsbaserad vindkraft ska förutsättningar för samexistens med andra viktiga näringar utredas i dialog med berörda parter.
• Undersök effekterna av en eventuellt utflyttad trålgräns på livsmedelsproduktionen. Vid behov, föreslå åtgärder för att minimera påverkan på förutsättningar för livsmedelsproduktion.
• Sverige bör förespråka att när fiskemöjligheter fastställs så ska dessa beakta också storlekssammansättningen inom beståndet och övriga ekosystemeffekter.
• Myndigheternas regelförenklingsuppdrag bör inkludera förenklingsförslag för landning av fisk i svenska hamnar.
• Säl- och skarvpopulationer bör förvaltas på ett sätt som ger en bra balans mellan bevarade ekosystem och möjligheterna att bedriva fiske för humankonsumtion.
• Inför kommande förvaltningsperiod bör effekterna av arbetet med att prioritera landning av pelagisk fisk för livsmedelsändamål utvärderas och om det finns behov bör förändringar föreslås.
• Undersök om fiskestarten för Nordsjösill kan senareläggas med två veckor för att råvarans kvalitet bättre ska svara mot fiskberedningsindustrins behov.

Alla ovanstående förslag är rimliga och vettiga. Men inget av det har förmodligen gjorts ännu förutom ett försök med utflyttad trålfiskegräns. Alla makthavare och politiker är upptagna med att hitta på problem som inte finns och komma med förslag på åtgärder som inte hjälper utan stjälper.

Läs mer:

• Mer livsmedel av svenskfångad sill och skarpsill
• Fel på statistiken om vad sillen används till