Hur kan det landas mer sill i Sverige?

Hur kan det landas mer sill i Sverige? Ett av de större problemen med det pelagiska fisket som Jordbruksverket identifierat i sin rapport Vägen framåt mot mer livsmedel av svenskfångad sill och skarpsill är att Sveriges hamnar inte hängt med i utvecklingen.  Det gör att fisk som borde kunna landas i Sverige istället landas i Skagen.

De mottagningshamnar som finns är anpassade till de behov som fanns när industrin utvecklades och fiskebåtarna var betydligt mindre än idag. I flera fall är det dålig anpassning mellan fartygens storlek och hamnarnas djup, svängrum och lossningskapacitet. Detta gör att fiskebåtarna riskerar att skadas och att de har en lastkapacitet som är större än vad mottagande företag klarar att hantera i form av lossningskapacitet och i form av beredningskapacitet.

Såväl fisket som ansvariga för hamnar bör bidra till en bättre anpassning. Det bör vara möjligt att förbättra flödet av landningar under de perioder då sill fiskas. Producentorganisationerna borde vara de som ser till att det blir så. Det är en samarbetsform som uppmuntras av EU och som stöttas med offentliga medel så det borde inte vara omöjligt.

Jordbruksverket har fyra förslag för att förbättra situationen:

• Hamnägare, vilka ofta är kommuner, bör vidta de åtgärder som är kostnadsmässigt möjliga och rimliga för att underlätta för fiskefartygen att lossa fisken, t.ex. i form av flytbrygga, tillräcklig lossningskapacitet m.m.
• Det bör utredas om staten kan ta ett större ansvar för att stödja investeringar i infrastruktur i hamnar av riksintresse, inte minst ur ett beredskapsperspektiv.
• Fiskande företag bör vid investeringar i nya fartyg beakta de begränsningar som finns i existerande nationella hamnar och lossningskapacitet.
• Den pelagiska producentorganisation som finns i Sverige bör ha en mer aktiv roll än idag för att samordna yrkesfiskarna och få ett jämnare och mer förutsägbart flöde av leveranser av lagom kvantiteter till beredningsindustrin.

Det är självklart bra förslag.

Landningshamnar

Idag finns det 9 svenska hamnar där pelagisk fisk landas. Beredningsindustrier finns på tre av dessa ställen, Ellös, Simrishamn och Nogersund. Alla tre är grunda och små hamnar som inte kan ta emot riktigt stora fiskebåtar på ett bra sätt eller inte alls.

Frysanläggningar finns i Kungshamn, Simrishamn, Ronehamn och Västervik. Anläggningen i Västervik är stor och används i likhet med den lilla anläggningen i Ronehamn inte alls. Bara Kungshamn har idag en större mottagningskapacitet. De hamnar som är tillräckligt djupa för de största båtarna är Kungshamn, Rönnäng och Oxelösund. Dessutom är Norrsundet en använd landningshamn utan infrastruktur.

I Rönnäng fanns en mottagningsanläggning men den används inte idag, Kungshamn är den enda hamnen med en större landningskapacitet.

En rimlig och vettig plan vore kanske att bygga nya anläggningar i Oxelösund och Kungshamn med ordentliga mottagningsanläggningar, fiskberedningsfabriker och frysanläggningar. En av dem eller kanske båda två bör kombineras med en mindre fiskmjölsfabrik av samma typ som i finska Kaskö. Sådana satsningar är i nuläget endast möjligt med statligt stöd. Konsekvensen av sådana satsningar skulle vara att fabriken och mottagningsanläggningen i Ellös får läggas ner.

I Jordbruksverkets handlingsplan finns följande förslag:

Stöd bör ges till investeringar i processutveckling, testbäddar, utrustning och annan infrastruktur placerade i hamnar eller på land för att:

• i. öka hamndjup eller för andra åtgärder som möjliggör landningar från större fartyg.
• ii. öka landningskapaciteten.
• iii. förbättra stabilitet och kvalitet i bearbetning av landad fisk.
• iv. stärka företagens förmåga att vid olika former av kriser skala upp och/ eller ställa om produktionen av pelagisk fisk.
• v. utveckla och anskaffa teknik för att rena restvatten från fiskindustrier.
• vi. kunna tillverka foder av återstående delar av fisken om en majoritet av fisken går till livsmedelsproduktion.
• vii. möjliggöra ett bättre utnyttjande av den pelagiska fisken för livsmedel genom att
  ta tillvara på mer av fisken än idag.
  ta tillvara på fisk som det idag inte finns möjlighet att bearbeta i Sverige.
  utveckla och tillverka nya innovativa produkter och placera dem på marknaden.
  kunna kyla ner, lagra, frysa in och fryslagra pelagisk fisk.

Ge utvalda hamnar, med landning och beredning av fisk, en beteckning som är knuten till möjligheten att få statligt stöd för infrastruktursatsningar. Listan med utvalda hamnar bör med jämna mellanrum ses över, dels ur ett geografiskt perspektiv och dels för att inkludera samtliga segment inom det pelagiska fisket. Formerna för stödet behöver utredas.

Säkerställa att kvaliteten på inrapporterad fångstdata är god och att rapporterad fördelning mellan fångster för livsmedelsproduktion och fodertillverkning stämmer.

Utreda möjligheten att utse förtecknade hamnar där en generösare toleransmarginal ska råda i enlighet med kontrollförordningen.

För att möjliggöra detta föreslår Jordbruksverket ett ökat statligt ansvar. Kommunerna som äger hamnarna har inet råd med de satsningar som behövs.

Läs mer:

• Mer livsmedel av svenskfångad sill och skarpsill
• Fel på statistiken om vad sillen används till
• Förbättra kopplingen fiskeriförvaltning och beredningsindustri
• Problemet med miljögifter i sill/strömming