Bättre bottentrålning är möjlig
Jag har flera gånger tidigare skrivit att bottentrålning inte går att avskaffa. Inte i Sverige och inte i världen. Det är den i särklass viktigaste fiskemetoden och utan bottentrålning skulle det innebär att delar av jordens befolkning skulle drabbas av svält. I Sverige står bottentrålning för en stor del av fisker för konsumtion och i de flesta fall finns inget alternativ till bottentrålning.
ättre bottentrålning är möjlig. Jag har flera gånger tidigare skrivit att bottentrålning inte går att avskaffa. Inte i Sverige och inte i världen. Det är den i särklass viktigaste fiskemetoden och utan bottentrålning skulle det innebär att delar av jordens befolkning skulle drabbas av svält. I Sverige står bottentrålning för en stor del av fisker för konsumtion och i de flesta fall finns inget alternativ till bottentrålning.
Jag har också vänt mig mot att bottentrålning ska förbjudas i indragningsornråden och de marina skyddsområden där bottentrålning fortfarande är tillåten enligt de undantag lagen medger. Det handlar om några områden i Bottenviken och Kosterfjorden/Väderöfjorden. Anledingen är det kraftigt skulle skad det småkaliga fisket i norra Bohuslän som till stor del skulle slås ut. Men konsekvesner för sysselsättning, kultur, livsmedelsförsörjning och beredskap.
Skador av bottentrålning
Detta innebär dock inte att jag anser att fiske med bottentrå inte skadar bottnarna. Det är uppenbart att det orsakar skador på havsbottnar. I detta sammanhang inlkuderar jag inte sådant som bomtrålning och musselskrapning. Inte heller inkluderar jag snurrevadsfiske. Ingen av dessa fiskemetider används nämligen i Sverige.
Skadorna på bottnarna är dock mycket olika beroende på vilka bottnar det handlar om. Sandbottnar, grusbottnar eller lerbottnar. Hårdbottnar (berg, stenrika bottnar etc) går det inte att bottentråla på så de ingår inte i bedömningen. På lerbottnar är skadorna ganska omfattande och långvariga. På grus- och sandbottnar är skadorna små och kortvariga.
Skadorna kan vara av flera olika slag. men det vanligaste är minskad mängd arter. däremot kan en del arter ökai antal på grund av bottentrålning medan andra minskar. Det hela kompliceras också av att bottentrålning har pågått i cirka 100 år i de områden där det bottentrålas i Skagerak och Kattegatt (dock inte i Bottenviken). De flesta skador skedde därför för mycket länge sen och ny trålning på samma områden ger inte en ytterligare minskning av antalet arter. Däremot förhindras arter från att återkomma.
Minskade skador vid bottentrålning
Det är som jag ser det onödigt och ganska meningslöst att förbjuda bottentrålning på sand- och grusbottnar. Jag är också emot et förbud på de lerbottnar som trålats i 100 år av de skäl jag redan redovisat ovan. Men jag är för att inför regler som minskar skadorna från bottentrålar. Det som orsakar de största sakdorna vid bottentrålningen är trålborden (tråldörrarna) som är till för att hålla trålen öppen. Trålborden tar i botten och skapar spå. Ju mindre en trål är ju mindre spår och de flesta bottentrålar som används i svenska vatten är mycket små eller ganska mså.
Det finns i huvudsak två metoder (förutom liten trål) att minska skadorna från trålborden vid bottentrålning. Den ena metoden innebär att flygande tråldörrar (pelagiska tråldörrar) används. Flygande trålbord rör inte botten. den andra metoden är partrålning för då behövs inga trålbord alls. Partrålning är den metod som används vid trålning av siklöja i Bottenviken. Att införa flygande trålbord i svenskt bottentrålsfiske borde inte vara omöjligt. Det skulle dessutom minska energiförbrukningen vid trålningen men också minska fångsterna något.
Läs mer:
Did you enjoy this article?
Recommend it — Standard Reader surfaces well-loved writing to more readers across the network.