Var kvotbeslutet för Östersjön 2024 olagligt?

Var kvotbeslutet för Östersjön 2024 olagligt? Coalition Clean Baltic (CCB) har väckt talan mot kvotrådet för Östersjön år 2024. Kvotbeslutet fattades hösten 2023, där fångstnivåerna för det centrala sillbeståndet, sillen i Bottenhavet och skarpsillen överskred EU-kommissionens förslag men låg i linje med ICES kvotråd.

CCB menar att kvotbeslutet bröt mot fiskeripolitiken på flera punkter. Bland annat den så kallade nödbromsen, artikel 4.6 i den fleråriga förvaltningsplanen för östersjöfisket. I januari 2024 begärde CCB att beslutet skulle omprövas.Rådet sa nej och det är det avslaget som nu formellt prövas i tribunalen i Luxemburg.

Enligt den fleråriga förvaltningsplanen som sätter ramarna för det kommersiella fisket av torsk, sill och skarpsill i Östersjö ska fisket ske på en nivå som på lång sikt kan ge maximal hållbar avkastning (MSY). Artikel 4.6 specificerar att fiskekvoterna ”under alla omständigheter” ska sättas så att risken är lägre än 5 procent att beståndet hamnar under krisnivån B-lim.

Enligt ICES beräkningar var risken för att det centrala sillbeståndet skulle hamna under B-lim år 2025 hela 22 procent. Detta även om inget fiske alls skulle äga rum under 2024. För sillen (strömmingen) i Bottenhavet var motsvarande risk 9 procent.

EU-kommissionen föreslog utifrån sin tolkning av artikel 4.6, att riktat fiske efter de två bestånden skulle stoppas kommande år och att bara bifångst skulle tillåtas. Detta då sill ofta fångas tillsammans med skarpsill. Et sådant beslut skulle enbart slå mot det småskaliga kustnära fisket då det är de enda som bedriver riktat fiske på sill. Det storskaliga fisket har i många år enbart bedrivit riktat fiske av skarpsill.

Ministerrådet

Ministerrådet valde dock att istället att titta på det fångsintervall för MSY som ICES också presenterade i samma underlag, och beslutade om en totalkvot på 40 368 ton för centrala sillen och 55 000 ton för bottniska strömmingen.

Rådet avslog sedan också begäran om omprövning. I sitt avslag pekade rådet på att kvoterna ligger inom det intervall som ICES angett. ICES rådde inte heller till nollfångst för de aktuella bestånden. Detta till skillnad från exempelvis västra Östersjösillen och torsken. Rådet påpekade vidare att risken att hamna under B-lim enligt ICES skulle överstiga 5 procent även med nollkvot. ICES inte angav inte heller någon kvotnivå som skulle klara gränsen. Rådet framhåller också att ytterligare åtgärder vidtagits för att skydda sillen, och pekar på det lekfiskestopp som införts i centrala Östersjön.

När det gäller artikel 4.6 gör rådet en annan tolkning än CCB och kommissionen. Fisket måste inte per automatik stoppas om risken är större än fem procent att beståndet hamnar under B-lim anser de. Det är också vad rådet anger i sitt avslag. Om det vore så skulle en annan artikel i planen, artikel 5.2, bli överflödig enligt ministerrådet. Artikel 5.2 anger att särskilda åtgärder ska genomföras om ett bestånd hamnat under B-lim. Fiskestopp anges som en av flera möjliga åtgärder.

Samtidigt kan vi konstatera att sillbeståndet i centrala Östersjön sen 2025 ligger över B-lim. Farhågorna verkar därför lite överdrivna. Men onekligen låg nivåerna under B-lim 2024. I Bottenhavet har beståndet legat över B-lim hela tiden.

Tribunalen i Luxemburg (den lägre av de två EU-domstolarna) är de som behandlat ärendet med anledning av CCB:s talan mot rådets beslut att avslå organisationens begäran om omprövning. Dom tycks inte ha kommit än.

Bilden på en sill är tagen av Duane Raver och är fri.