Östersjöcentrum om sillen i västra Östersjön och Bottenhavet

Östersjöcentrum om sillen i västra Östersjön och Bottenhavet. I ett tidigare inlägg skrev jag om kvoterna för sillen och skarpsillen i egentliga Östersjön. I detta inlägg ska jag skriva om sillen i västra Östersjön och sillen i Bottenhavet som oftast kallas strömming.

Bottenhavet

När det gäller sillen i Bottenhavet så ligger den beslutade kvoten för 2027 under de vetenskapliga råden från ICES. Men den ligger över EU-kommissionens förslag. De allra flesta verka nöjda med detta kvotbeslut men miljörrörelserna och en del lobbyorganisationer gnäller över att det inte är lika lågt som förslaget från EU-kommissionen. Även en del av forskarna på Östersjöcentrum agerar precis som om de vore lobbyister eller miljöaktivister:

Den bottniska strömmingens lekbiomassa varit under MSY Btrigger sedan 2019. Den kom nära 2025, men bedöms ha sjunkit något 2026. För att uppnå 50 procents chans att nå över MSY Btrigger till 2028 får fångsterna i Bottniska viken inte överstiga 45 544 ton nästa år, enligt ICES beräkningar. Tidigare i år föreslog EU-kommissionen att kvoten skulle sättas ungefär 7 000 ton högre än så. Och vid måndagens rådsmöte lade EU-ministrarna på ytterligare cirka 10 000 ton.

– Kommissionen verkar inte ha tagit beståndsmålet på allvar. Nästa års kvot blir nu 17 000 ton högre än den fångstnivå som skulle ha gett åtminstone en 50-50-chans att nå beståndsmålet. Det betyder att målet som skulle ha nåtts 2020 sannolikt skjuts ytterligare på framtiden, säger Östersjöcentrums omvärldsanalytiker Charles Berkow.

Enligt honom visar måndagens rådsbeslut att EU:s ministrar tycks ha valt bort flera av EU:s fiskepolitiska mål.

Ärligt sagt borde de väl kunna tycka att det faktum att kvoten är lägre än de vetenskapliga råden skulle vara något bra. Men inte. Det verkar som om de inte ens kan ta till sig en seger när de får en. Deras agerande visar på hur oseriöst miljörörelser och lobbyister faktiskt agerar i fiskerifrågor. Och en del forskare. Men Berkow menar att beslutet istället är en farlig chansning.

Beståndsminskning

Beståndet i Bottenhavet har minskat stadigt sen 1990-talet och är nu nere på de nivåer som gällde på 1970-talet. De senaste åren har det dock börjat öka igen. Det är ur denna synpunkt rimligt med en låg kvot så att beståndet kan öka så att det hamnar på en långsiktigt hållbar nivå.

En rimlig inställning från forskare vore därför att vara positiva till sänkningen av kvoten men säga att den egentligen borde ha varit ännu lägre. Det visar att de kan se att EU.s ministerråd är på väg åt rätt håll med sillkvoten i Bottenhavet men att de kan göra mer. En mer positiva attityd är alltid bättre. Det ger större möjligheter att få till stånd en politik som är den som enligt ens tycke vore önskvärd och innbär beröm för de som faktisk fattat ett beslut i rätt riktning. Att bara fortsätta gnälla som Berkow, miljörörelser och lobbyister gör är inte konstruktivt.

Läs också:

• Positiv utveckling för fiskbestånden i Östersjön
• Flera kvoter i Östersjön föreslås höjas inför 2027
• Varför minskas inte sillkvoterna i Östersjön?
• ICES råd om fiskekvoter i Östersjön inför 2027
• Om kvoterna i Östersjön 2027
• EU har beslutat om kvoter i Östersjön i enlighet med råden
• Fiskemöjligheter i Östersjön 2027
• Vi svenska fiskare om kvoterna i Östersjön
• Forskare på Östersjöcentrum kritiska till kvoterna i Östersjön

Sillen i västra Östersjön

Sillbeståndet i västra Östersjön har kollapsat. Det är vetenskapligt belagt att det beror på klimatförändringarna. Att detta bestånd kollapsat har slagit ut huvuddelen av det småskaliga fisket av sill i västra Östersjön såväl som i Skagerak och Kattegatt. En stor del av denna sill fiskas nämligen normalt i Skagerak och Kattegatt. För att undvika att det fångas västliga östersjösill i Skagerak och Kattegatt har yrkesfisket självmant flyttat bort allt pelagiskt fiske därifrån till Nordsjön. Det har gjort att de flesta mellanstora silltrålare som tidigare fanns i Västsverige och Skåne försvunnit eller blivit rena kvotbåtar. Några få finns kvar då de har fiskerättigheter i centrala (östra) Östersjön.

Småskaligt garnfiske

Den enda kvot som finns kvar för den västliga östersjösillen (rügensillen, WBSS) är en bifångstkvot som också ger det småskaliga garnfisket av sill i Öresund en möjlighet att fortsätta fiska. EU-kommissionens förslag var att stoppa garnfisket och att sänka bifångstkvoten. Beslutet från ministerrådet blev att behålla storleken på bifångskvoten och fortsatt göra undantag för sillfisket med garn i Öresund. Dessa yrkesfiskare fiskade tidigare både trosk och sill, Men numera är torskfisket stoppat sen flera år så sillfisket är det enda som finns kvar.  Om det också stoppades skulle alla yrkesfiskare längs Öresunds stränder försvinna. Ett småskaligt garnfiske skulle helt slås ut.

Men uppenbarligen skiter forskarna i det småskaliga fisket. Charles Berkow anser att beslutet var fel men han inrrikat sig på att kritisera att ministerrådet säger att bfiångstkvoten måste vara kvar på grund av skarpsillsfisket. För det är ju precis om Berkow säger att det inte finns nåt skarpsillsfiske i västra Östersjön. Att säga det som Berkows ställningstaganden också betyder. Att det småskaliga garnfisket ska läggas ner vore inte opinionsmässigt gångbart så han undviker det men det är vad hans inställning faktiskt betyder.

Vad som också kan sägas är att fisket sannolikt borde ha stoppats tidigare. Kanske 10- 15 år innan det faktiskt stoppades. Genom att det inte stoppades i tid förvärrades troligen situationen.

Läs mer:

• Klimatförändringarna hotar Östersjön
• Klimatförändringar bakom minskande lekbestånd av sill
• Åtgärda klimatet för ett bättre fiske
• Klimatförändringarna är det stora hotet mot havet
• Klimatförändringar i Östersjön
• Stoppat trålfiske hjälper inte mot klimatförändringar
• Klimatförändringar – ett hot mot flera arter i Östersjön