Problemet med miljögifter i sill/strömming

Problemet med miljögifter i sill/strömming. Miljögifter och folks uppfattning om miljögifter är ytterligare ett av de problem Jordbruksverket identifierat när det gäller att kunna sälja silll/strömming från Östersjön som mat. Halten miljögifter är väldigt oliak i sill från olika delar av Östersjön och Bottenhavet. Sillen från södra Östersjön innehåller idag värden långt under gränsvärdena för sill för konsumtion. Men det märkas inte i Livsmedlesverkets rekommendationer som därmed utgör ett stort hinder föratt sälja mer sill till konsumtion.

Enligt Livsmedelsverket finns det idag goda kunskaper om dioxin-innehållet i sill/strömming och skarpsill från olika geografiska delar av Östersjön. Då detta är avgörande för om sill/strömming och skarpsill från Östersjön kan gå till humankonsumtion eller får användas till fiskmjölsframställning är det viktigt att så långt det går identifiera populationer av sill/strömming som har ett lågt innehåll av dioxin och PCB. Kunskaperna om dioxininnehållet i sill/strömming samt skarpsill från Östersjön bör därför fortsatt stärkas.

Förslag från Jordbruksverket

Jordbruksverket föreslår därför att det ska undersökas om provtagning baserat på populationer och delområden kan vara ett värdefullt komplement till dagens provtagningar utförda av Livsmedelsverket. De vill ocksp arbeta för att ta fram teknik för att reducera innehållet av dioxin i sillen. Sådan teknik används i fiskmjölsfabrikerna men inet vid beredningen av sill till konsumtion. Dessutom föreslår Jordbruksverket att Livsmedelsverket sak få i uppdrag att undersöka om kostrekommendationerna för sill kan differentieras för olika konsumentgrupper och delområden.

I handlingsprogrammet för hur mer sill kan användas till livsmedel konkretiseras flera av förslagen fårn Jordbruksverket och det förs också fram flera nya förslag:

• Utgå från redan framtagna data kring dioxiner, PCB:er och andra miljögifter för en snabb analys av dessa.
• Genomför en detaljerad kartläggning av dioxin-, dl-PDB och PFAS-halten i sill från olika delar av Östersjön och huruvida regionala skillnader kan stödja en modifiering av kostråden. Eventuella regionala skillnader bör tydliggöras när kostråden kommuniceras. Kartläggning bör också omfatta miljögifternas förekomst i färdiga produkter.
• Utveckla metoder som avlägsnar oönskade ämnen ur sill och skarpsill
• Utred hur principen att förorenaren betalar kan tillämpas på de skador som utsläpp av exempelvis dioxin, dioxinlika PCB:er och PFAS orsakar för fisket och beredningsindustrin samt kustsamhällen i Östersjöregionen.
• EFSA:s kommande risknyttorapport bör beaktas inför kommande revideringar av kostråden.
• Information om miljögifter måste tydligt göra åtskillnad på sill från olika områden och tydliggöra vilka produkter som innehåller miljögifter i nivåer över gränsvärden och vilka som inte gör det. Informationen måste vara lätt för konsumenten att hitta och förstå.

Det behövs dock knappast någon utredning av hur gifter i skarpsill ska avlägsnas. Skarpsill är så kortlivad det inte finns några större gifthalter i fisken. När det gäller skarpsill handlar det istället om hur folk ska förstå att det är en ba och nyttig matfisk.

Läs mer:

• Mer livsmedel av svenskfångad sill och skarpsill
• Fel på statistiken om vad sillen används till
• Förbättra kopplingen fiskeriförvaltning och beredningsindustri